- Jag hade en sån jävla konstig dröm om Johan är om natten. Att han va tillbaka helt sjukt! Han skratta och skulle kram mig men jag ville inte för jag va så rädd för honom :( men hade det varit en verklig dröm hade jag kramat dig hårt.. Väldigt hårt.. Detta är ett inlägg som egentligenn skulle ha kommit upp för ca 5 månadersen.. Men nu har jag tänkt på Johan så mycket det senaste så nu slänger jag upp det och skriver lite till på det.. För det är så här jag känner efter Johans död..

Till en vän som varken kan läsa, skriva eller se. Eller jo, jag vet att du kan det, Jag vet att du kan se oss, jag vet att du kan läsa, jag vet att du kan skriva. Men inte på det sätter vi kan. Du är inte en av oss längre. Du är en ängel med vingar som flyger runt och vakar över oss. Fan.. Jag är så jävla värdelös på att skriva sånt här.. Men jag gör det ändå.. Jag ska försöka få till det. Jag ska skriva om dig nu. Jag ska skriva om hur jävla mycket jag saknar dig, och hur ont det gör, och hur ledsen jag är varje dag att du inte finns bland oss längre.. Varför? Varför skulle det hända den bästa? Vad hade du gjort för att förtjäna döden så tidigt? Vad gör du nu? Var är du? Sitter du bredvid mig och skrattar åt mig nu va och tycker jag är jätte löjlig som skriver så här :P Haha.. Va du en gör så skräm mig inte.. Får då blir jag väldigt rädd och ledsen.. Jag tänker på dig och din familj varje dag.. Undrar hur dom känner, undrar hur dom orkar kilva upp ur sängen varje dag. Det är vad jag kallar att vara stark. Man försöker stuttar varandra så gått det går varje dag.